Nu när man har tid så tänkte jag passa på att titta in lite här, bland annat lämna ett inlägg eftersom det syns i statistiken hur saknad man är! Så för er som är intresserade...

Varför gör man så?
Detta ovan får agera rubrik för det jag nu ska skriva om... Varför kallar man sig "ens vänner" när man: inte kan betala tillbaka skulder till sina vänner, hör av sig 99% mer till sina vänners partners, anser att man inte alls ska behöva höra av sig till sina vänner (dom hör ju av sig om det är nått, eller hur?)... Många av er som läser känner säker igen detta, antingen är ni den "dissade" eller "dissaren". Något mellanting finns inte, inte i min värld i alla fall. Förhoppningsvis läser någon eller några av mina egna vänner och bekanta detta... Jo, jag är anonym för dom med, men läser dom det här så kanske dom förstår och tar åt sig. Senast igår fick min pojkvän höra från två av mina såkallade vänner, varav ena i princip aldrig hör av sig till mig längre och den andra hör av sig när hen känner för det. Det roliga i det var ju såklart att min pojkvän doesn't give a shit about them och att dom ändå tror han lallar runt dom! Ursäkta mina uttryck, ska kanske nämna det att jag kommer göra ett inlägg om mina slang någon gång framöver. I alla fall, ni har väl förstått vinken och jag har fått avreagera mig i ord som för alltid ska få finnas på internet, you're right, denna blogg kommet aldrig raderas!

Detta är bara för mycket, att studera OCH försöka hålla igång bloggen... Tyvärr, men detta är ett farväl till mina trogna läsare. Kanske någon dag framöver då jag har mer tid så fortsätter jag bloggen! Kanske...

Ska det verkligen behöva gå så långt att ett ungt par vänder sig till socialen för hjälp med ekonomin? Jag och min pojkvän vill mer än allt annat kunna gå ihop som sambos, men ingen av oss blir anställda av arbetsgivare eller badar i pengar. Att vi på varsina håll ska behöva bo hos föräldrarna i vår ålder är ju nästintill pinsamt. Att få jobb är inte så himla enkelt så vad ska vi göra då? Socialen blir ju nödutvägen som vi och många andra unga nästan blir tvingade att ta när ekonomin är på botten och jobben är så få. Eller finns det fler vägar man kan ta? I så fall vilka? Det återstår att se...